1Derpå gjorde jag en omgång till ett ställe, hvarest ingen ting var fullbordadt.
2Och der såg jag hvarken det förskräckliga verket af en upphöjd himmel eller af en grundlagd jord, utan ett ödsligt ställe, beredt och förfärande.
3Der såg jag äfven sju af himmelens stjernor instängda tillsammans, liknande stora berg och en lågande eld.
4Jag ropade: för hvad slags brott hafva desse blifvit instängde, och hvarföre hafva de blifvit bortförde till detta ställe?
5Då svarade Uriel, en af de helige änglar, som var med mig, och som ledsagade mig: Enoch! hvarföre frågar du? hvarföre öfverlägger du med dig sjelf och forskar oroligt?
6Dessa äro de stjernor, hvilka hafva öfverträdt den aldrahögsta Gudens befallning, och äro här inneslutne, tilldess det oändliga antalet af deras brotts dagar blifver fullbordadt.
7Derifrån gick jag sedermera till ett annat förfärligt ställe. Hvarest jag såg verkan af en stor glimmande eld, hvilken var delad mitt i tu. Stoder af eld sträfvade tillsamman till afgrundens slut, och djupt var deras nedstigande; men hvarken måttet eller storleken var jag i stånd att upptäcka. Ej heller kunde jag märka dess ursprung.
8Då ropade jag: Huru förskräckligt är ej detta ställe, och huru svårt att utforska!
9Uriel, en af de heliga änglar, som voro med mig, svarade och sade: Enoch, hvarföre är du orolig och förskräckt vid detta rysliga ställe; vid åsynen af detta ställe för lidandet?
10Detta, sade han, är änglarnes fängelse, och här skola de hållas för evigt.